darknessangel

Jag får fler och fler besökare på min blogg. Även de dagarna jag inte bloggar har jag typ femton besökare och ännu fler när jag skrivit nya inlägg 'o' och ännu fler sidvisninggar. Så vilka är ni som läser min blogg? Några känner jag till, men vilkka är alla andra? Är ni män, kvinnor, unga, gamla, studenter, arbetslösa, livsnjutare?

Det är kul att jag har så många besökare men mindre kul att inte många kommenterar. Är mina inlägg trista? Lämnar jag ingget utrymme för kommentarer? Eller beror det på att folk inte orkar kommentera helt enkelt? Det hade varit intressant att få veta vilken typ av människor jjag drar till min lilla blogg ;)


(Gammal bild. Mitt hår är sååå mycket längre nu)


Kramkram

Imorgon är det terminsstart på kriminologiprogrammet (programmet som jag kommer att läsa) Tankarna surrar i huvudet; hur kommer detta att gå? Hur kommer mina kurskamrater vara? KOmmer man att trivas? Skaffa vänner? Klara av studierna? Och vad faaan ska jag ha på mig?!

Det är viktigt för mig att det här blir rätt. Det är min sista chans... eller nej, det är utbildningsvärldens sista chhans att få mig att stanna kvar (?) Blir det fel den här gången kommer jag inte läsa något mer. Det känns viktigt att jag trivs med de andra som läser eftersom detta är inte en endast en kurs på några månader och sedan träffas man aldrig mer. Det är ett helt program på tre år, vilket motsvarar 180 högskolepoäng. Det är sex terminer. Då är det viktigt att trivas om man ska klara av studierna, sociala livet, pendla och studentekonomin.



Jag har laddat med nya pennor och skrivblock. Ett bra tips på block är coop extra. De säljer fem för femtio 'o' Det är nog det billigaste man kan hitta. Tre böcker från litteraturlistan har jag, men listan är låååång så jag har en del kvar. Ska försöka låna  resten. Malmös bibliotek har konstigt nog inte de böckerna jag behöver. Måste kolla upp Lunds bibliotek och universitetets. Annars köper jag begagnat. 



Trots att jag är skiiiiiit nervös, orolig och kännner ångest är jag så peppad och förväntansfull. Programmet är intressant och ger möjligheter till jobb inom flera olika områden.

Det måste bara bli rätt den här gången


Kramkram

Detta är inte omslaget som boken kommer ha. Det var ett av mina bidrag bara ;)

Läste precis på facebook och forumet på kapitel1 att tryckningen av VILDSINT Skymningslandet kommer vara klart på tisdag nästa vecka, alltså 30/8. Seadn är det bara att skicka ut till dem som har beställt.

För de som inte undrar så är VILDSINT en novellsamling av flera fantastiska författare (bl.a. jag^^)
Jag kan inte vänta tills jag får mina exemplar. Några kommer jag ge bort till speciella personer och några kommer jag att sälja. Den som är intresserad kan skriva några rader här så skickar jag en bok (när jag har fått dem såklart) KOmmer bli spännande att få se den färdiga boken :)


Kramkram

Hur skulle det kännas att vakna på morgonen utan huvudvärk? Hur skulle det kännas att orka gå upp? Hur skulle det kännas att åka till jobbet utan att man först överväger om man verkligen orkar? Hur skulle det kännas att komma till jobbet och ha samma energi som alla andra? Hur skulle det kännas attsitta vid arbetsbordet utan att lida? Hur skulle det kännas när det är matdags och man inte mår illa? Hur skulle det kännas att äta utan att må sämre? Hur skulle  det kännas efter åtta arbetstimmar om man inte haft huvudvärk under dessa timmar? Hur skulle det kännas att komma hem och orkka göra mer? Hur skulle det kännas att inte bara vilja gå och lägga sig? Hur skulle det kännnas att inte vara trött hela dagarna? Hur skulle  det kännnas att inte ha ont hela dagarna?

Jag vet inte hur ett liv utan smärta känns. Jag minns inte hur det är att inte ha ont. Det var så länge sedan att jag inte minns det. Jag klarar inte av att ha så ont ALLTID! Huvudvärken hämmar verkligen hela mitt liv :(

Hur skulle ett liv utan smärta kännas?!


Kramkram

<3

15/8 2011







Lillebror är gulligaste tatueraren i heeeela världen :)
Tack för ännu en tatuering som jag är nöjd med <3

För ungefär två veckor sedan skrev jag på facebook att den 15/8 kommer det att smälla. Det gjorde det på många olika sätt. Ett sätt hade jag inte alls räknat med :s

Kortfattat: igår var jag så trött på morgonen så jag orkade inte gå till jobbet. Istället tog jag bilen. Jag körde och allting gick bra till det kom till en ljustrafikkorsning. Det var rött. Det såg jag långt innan jag var framme. Det stod en buss framför mig. Jag gjorde precis som man ska göra. Släppte gaspedalen och la foten på bremsen för att bromsa när det var dags. Det blev dags. Jag tänkte bromsa. Bromsa! Bromsa för helvete! In i bussen!

Jag vill tro att jag inte var tillräckligt uppmärcksam. Att jag var där men inte tankarna. Men nej! Jag tänkte jo rätt. Jag såg trafikljuset och bussen. Men min fot reagerade inte. Det var inte hjärnan utan foten. Jag vill inte skylla ifrån mig på foten men jag menar... jag vet inte vad som hände.

På risk-etta utbildningen som man gör när man ska skaffa körkort pratar dem om hur alkohol och droger påverkar körandet. Även trötthet och reaktionsförmågan tar de upp. Det senare tror jag att jag har råkat för. Jag var för trött och hade sovit för lite för att köra bil.

Nu har jag lärt mig min läxa -_-

Nu kom ingen person till skada. Min bil klarade sig också utmärkt. Men det hade kunnat sluta mycket värre. Jag hade kunna bli av med körkortet :O

Jag har lärt mig att jag inte ska ta onödiga risker när jag kör


Kramkram

Detta blev mitt bidrag ti9ll tävlingen/skrivövningen som skrivsida.com kör igån på k1. Temat är "Ingenting" ingenting får hända! Men bara för att ingenting händer betyder det inte att texten ska vara tråkig. Man kan ändå fånga läsarens intresse. Mycket kan hända när ingenting händer ;) Hur kan det gå till? Läs texten så förstår ni =)




INTENSIVT

Intensivt. Luften blir tung. Utdragna andetag. Leendet fryser till is. Dör på hennes läppar. För evigt där men ändå inte. Utdragna läppar som föreställer tomhet. Ingen glädje. En ilsken min som döljer sig bakom nattsvarta ögon. Ett par stirrande ögon som verkar ha fastnat i tiden. I ett ögonblick av hat. Inte mot den som har yttrat orden, utan mot mottagaren av dem. Mot sig själv. Avsky och äckel. Hon ger dem anledning att säga saker. Hon gav honom anledning att säga det till henne. Kasta orden mot henne utan förvarning. Bara öppna munnen och yttra dem som vore de i en vardagslek där alla barnen får lov att vara elaka eftersom de vet att det är lek. Hon är inte barn. Han är inte barn. De befinner sig inte i en lek. De är på en arbetsplats. Hennes arbetsplats. Han är ingen lekkamrat. Han är hennes arbetskollega. Han försöker samtala. Vara rolig. Eller kanske bara tränga sig igenom hennes murar. Tror att orden kan ta sig förbi. Bryta sig in.

Ingenting kan ta sig in. Få henne att öppna sig för att släppa in ljuset. Släppa in folket. Låta dem läsa av henne som en olåst bok. De får se omslaget. Det fintprydde omslaget. De får gärna nudda vid ytan och skrapa på den, men insidan vill hon helst ha undangömd. Livet ska ligga i tryggt förvar mellan två solida pärmar.

Hans ord är blinda. De hittar inte vägen in. De studsar vid ytan. Inte tillräckligt starka för att förgöra henne. Men mäktiga nog är de för att kunna skada henne. För att slita sönder några sidor inom henne. Han märker det. Han känner orden som studsar tillbaka till honom. Han känner dess isande kraft. Tystnaden omslutar dem och säger mer än någon av dem någonsin trott sig kunna uttrycka. Han ser pappersskärvorna flagna ur henne. Ser henne gå sönder och bli hel på nytt. Han vill inte gå in på djupet! Han vill inte veta. Blir mållös. Andas tungt. Det känns intensivt!

Grym låt
Grym musik
Grym video
Vad mer kan man önska sig?


Kramkram

Jag har fått slänga mina favoritskor. Mina kära skor som har tagit mig på oändligt många vägar i livet. Efter flera års slit har de blivit... slitna 'o' De har blivit väldigt opraktiska i regn och jag får alltid in massa stenar i fötterna när jag går med dem. Jag borde ha köpt ett par till och sparat dem till den dagen då jag tvingas slänga de gamla :'(

RIP


Kramkram

På kapitel1 har lektorn från skrivsidan.com startat en forumstävling där man ska skriva en text/novell om  ingenting. Ja ingenting! Ingenting ska hända helt enkelt. Man kan beskriva en person, en plats eller en känsla. Det Texten kan handla om regndroppar som faller ner, ljudet av en fläckt som surrar i öronen, ett barn som trillar, ett par som kyssas eller en fruktansvärt äcklig måltid bara för att nämna några idéer.

Har du bättre förslag? Kliar det i fingrarna? Lämna gärna ett bidrag genom att klicka på länken nedan

http://kapitel1.se/forum/thread/29148

Texten ska vara på ungefär en A-4.
Priset är en nyutgiven bok direkt från tryckeriet. Äran är kanske ändå det viktigaste om man vinner. Det är det för mig ;)

Mer om skrivsidan.com
http://skrivsidan.com/


Kramkram

Jag blir mållös när jag tänker på "äldre" personers attityder till alkohol i samband med bilkörning. Jag ska försöka förklara vad jag med vad jag menar med två exempel hämtade från verkligheten

1
jag och systrarna ska på fest och vi planerar vem ska offra sig och inte dricka för att köra. Det blir jag
Mamma: du kan ändå dricka lite
Hanan: va?
Mamma: ja du vet att man kan ha lite alkohol i blodet utan att hamna på gränsen för rattfylleri

2
Jag är hos brorsans flickväns föräldrar och ska äta middag med dem.
Flickvännens mamma: ska du ha en öl?
Hanan: nej tack, jag kör
Mamman: men den är inte stark!

Visst är de otroliga? Det spelar väl ingen roll vilken gräns som finns för rattfylleri. Man sätter sina egna gränser utifrån vilket ansvar man tar för sig själv och för andra på ute på vägarna. Jag blir inte berusad på en lätt öl men man vet aldrig hur kroppen påverkas av alkohol. Är man sjuk, trött, sovit dåligt, drukit eller ätit för lite så påverkas man mer. Dessutom är 0,2 promille är alldeles för mycket. Själv tycker jag att det borde råda nolltolerans mot alkohol i trafiken.
Är det det förlädrar ska lära sina barn; drick lite och ta bilen och kör?!

Jag kanske blir likgiltig när jag blir äldre? Jag kanske blir så självsäker i mitt körande att jag börjar slarva? Sluta bry mig om trafikregler? Tycka att det är skönt att bryta mot dem?

NEJ aldrig i livet!
Tänker jag när jag sitter men jag vet inte hur jag kommer tänka om femtio år (om jag lever så länge) och därför jag har hittat på eget motto när det gäller min bilkörning :)

Noll alkohol & alltid har koll!

För att aldrig glömma det, inte ens om 50 år, har klistrat dit en lapp med mitt motto på körkortet. Den kommer finnas där för att påminna mig om att köra bil är ingen lek sålänge jag har körkort :)


Kramkram

Vill man verkligen leva i världen så som den ser ut idag? Vad är det som håller på att hända egentligen? Norgedåden på grund av extremt hat! Hur kan det att få en människa att bli helt blind för sin mänsklighet? Och nu kravallerna i England. Herregud så som de sprider sig över hela landet! Jag tror att de personerna bär på så mycket frustration inom sig. Den har alltid funnits där och väntat på startskottet för att få bryta ut. Och i England var det just skott som utlöste händelserna.

Ta arabvärlden till exempel. jag förstår att en våldsam revolution är kanske enda sättet att ta ut dessa länder från mörkret. det som jag däremot inte förstår är staterna vilja att döda tusentals människor bara för att få behålla sin makt. Vad är makt? Att få bestämma över person eller att få samma person av respekt och övertygelse göra som man vill? Och nej, jag menar inte manipulera. Jag menar samspelet som alla känner till; ta och ge. Vill man ha så måste man ge. Ledarna i arabvälden har tagit och tagit utan att ge tillbaka något. Jag tycker att det får räcka nu! Det tragiska är att frihetskämparna där kallas, av makterna i dessa länder, för terrorister.

Vi ska inte glömma hungerskatastrofen i Afrika, självbombarna i Irak, alla krig som USA driver/har drivit. Vi ska iinte glömma alla våra främlingsfientliga politiska partier och inte att homosexuella avrättas i vissa länder för sin sexuella läggning. Inte glömma hur vissa religiösa minoriteter förföljs och tvingas lämna sina hem med hot och våld. Inte glömma alla flickor som dödas för att de låtit sig bli kära etc etc.

Allting verkar gå framåt; Tekniken med super-mobiler, 3D i vardagsrummet, e-boken. Det tillverkas bilar som drivs på el, har parkeringshjälp och till och med kan läsa vägskyltar. Nyare och bättre mediciner kommer hela tiden. Kriminaltekniken har utvecklats enomrt. Vi har nått så långt som till månen.

Men hur långt har den enskilda människan? Utvecklingen verkar ha stannat upp här. Eller snarare utvecklas vi bakåt verkar det som. Våldsammare, mer impulsiva, själviska, likgiltiga. Prylar har blivit viktigare än familj, vänskap, kärlek och allt som gör oss till just människor. Vi håller på att förlora vår mänsklighet. Ja det tror jag och det gör ont.

Frågan jag ställer då; är detta en värld någon vill leva i?


Kramkram

Vardag

En ny morgon

Dra upp rullgardinen och möta världens dystra ansikte

Höst, moln, vind, och regnet slår mot rutan

Åska och dunder i mitt hjärta

Och denna plågsamma längtan

Blir det någonsin vår?

Mitt på dagen

Ångesten kommer och går

Måste plugga jogga

Chatta tvätta

Shoppa klippa

Jobba jobba jobba

Hålla min hjärna sysselsatt

Inte från balkongen hoppa

Kvällen anländer

Dra ner gardinen och möta rädslan

Sorgen smyger sig på

En ny tår

En blöt kudde

Och minnen som river upp gamla sår

Min vardag

Mina år

Mitt liv

Stek falukorvskivor
Stek tomatskivor
Lägg korvskivorna på tomatskivorna i stekpannan och lägg på ostskivor
När osten har smält lägg mat i en tallrik
Kan serveras med majs, ris, grön sallad eller vad man önskar sig

Njut :)


Kramkram

För ett par dagar sedan fick jag hämta ett riktigt trevligt paket från posten


Kan ni gissa vad som finns inuti?
.
.
.
.
En signerad bok av Sofie Trinh Johansson


Sofie är en väldigt begåvad författare och väldigt intressant som person. Vatten och salt är hennes debutroman och säkert starten på en framgångsrik karriär. Jag önskar hhenne all lycka till idag och i framtiden :) 
Jag har ännu inte fått tid att börja läsa men det ska jag definitivt göra så fort jag är klar med boken som jag läser nu.


Kramkram

Jag blir så arg när någon smaskar. Speciellt när det är en fullt vuxen person. Borde den inte ha lärt sig att äta ordentligt. Med stängd mun alltså!

Jag lider varje dag när vi har lunch på jobbet. Jag har den oturen att jag har lunch med den värsta smaskaren i hela världen. Jag Varje gång vill jag ta tallriken och slänga på hennes ansikte. Men så får man inte bete sig på en arbetsplats :/ Nu har jag börjat hoppa över lunchen för att slippa det hemska oljudet.

Kan hon inte bara äta som normala människor gör?
Jag blir bara sååååå IRRITERAD!


Kramkram

Kanske ;)

Lite ispirationsbilder

Källa: http://www.facebook.com/#!/media/albums/?id=173803682629995

Flugan var rätt vidrig '_' Jag skulle aldrig kunna tänka mig tatuera en insekt, men det är bara jag ;)

Kramkram

Martin är en författare på kapitel1 som har bland annat skrivit dialoger. De är roliga, sorgliga, sanna, trovärdiga och overklighetsenliga. de är med andra ord helt absurda. Har du tid över någon gång och du vill läsa något annorlunda, kika då in på hans sida genom att klicka på länken:

http://kapitel1.se/martin-glannhag/absurda-dialoger

Ha en trevlig läsning

Kramkram