Min lilla systers val att byta gymnasieskola och program har fått mig att fundera över det här med att kämpa när saker och ting är svåra. Det känns ganska naturligt att säga till någon att kämpa på och att man klarar av det osv. Men tänk om man inte gör det? Tänk om det är bättre att gå vidare med något annat? Men betyder det då att man ger upp?
Jag har alltid sett mig själv som en kämpe. Har kämpat mig fram igenom hela livet, men till vilken nytta? Har det nånsin varit värt det? Hade jag hamnat där jag är befinner mig idag även om jag inte hade kämpat? Jag kommer aldrig få veta svaren. Jag vet bara vad som har hänt och hur jag har hamnat här. Vilka misstag jag har begått och vilka minnen jag bär med mig.
Så vem är jag för att döma någon som väljer den enkla vägen? Ingen har rätt att sätta en stämpel på någon som gör medvetna val i livet. Jag ser uppfattar inte att min syrra ger upp. Nej hon väljer att köra en annan väg. Följa nadra skyltar helt enkelt. För om jag har lärt mig något så är det att livet är för kort att spendera på något som man inte har glädje av. Ibland tänker vi för mycket på framtiden att vi glömmer att leva i nuet. Att njuta av det som just idag kan erbjuda. Om jag var hård mot henne när hon sa att hon ville byta, var det för att jag ville veta om hon hade övervägt andra alternativ och om det är verkligen vad hon vill göra. Och det är det så jag beundrar hennes mod att våga säga som det är, och våga ta ett steg tillbaka och fundera över det som gör henne glad.
Lycka till söta du <3
Jag vet ärligt talat inte om jag hade vågat göra det. Jag är som sagt en kämpe. Vet dock inte om det har gjort mig starkare eller svagare. Ja jag känner mig svagare än för tio år sedan. Alla strider har berövat mig något, men jag kan inte sätta fingret på vad. Jag vet bara att jag har förlorat något längs vägen och jag lyckas inte hitta det.
Som jag skrev för här för ett tag sedan har jag skaffat en ny sida och blogg som handlar om kriminologi. Jag har nu skrivit några inlägg i bloggen och har haft en del besökare =) Kommentarerna är det inget vidare med och därför kan jag inte veta vad besökarna anser om sidan/bloggen. Lite trist men jag slutar inte skriva där bara för det. Jag har några inlägg som jag funderar på att skriva. Det är bara att hitta tid till det också XD
När en sak går fel går allt annat fel. För det första hittar jag inte mitt körkort 'o' som jag har beställt för bara några månader sedan när jag blev av med min plånbok. Den här gången är bara körkortet borta. Fråga inte hur det kommer sig. Det verkar ha flytt ut från plånkan :(
Uppsatsen som är ett grupparbete går inte bättre. Vi har en del material, metod, teori, underlag för analys, syfte pch frågeställning. Ja det verkar som om vi har en hyfsat bra uppsats, men den ska vara en utvärdering ooch det just det vi inte har. De vikigaste dokumenten har vi inte fått tag i. Utan dem kan vi inte heller besvara vår frågeställning eller nå syftet med uppsatsen/utvärderingen.
Jag känner att det är mitt fel eftersom ddet var jag som föreslog verksamheten och det är den som styr vårt arbete. Kontakten med dem har inte varit så bra och jag har jagat folk hela dagen... halva dagen... utan att komma någonvart. Så måste jag beställa ett nytt körkort och det kostar pengar.
Känner mig sönderstressad, och jag vet inte hur vi ska lösa det här med uppsatsen. Det är trots allt B-uppsatsen. Den är alltså stor. Hur de har tänkt när de gav oss fyra veckor till den kan jag inte förstå.
Är fortfarande deppig över förra tentan som resultatet på kommer antagligen om en vecka :O
Vill inte ens veta vad jag har fått.
Dessutom måste jag spärra mitt körkort och beställa ett nytt :( Annars fåår jag böta 500 (eller mer) om jag blir stoppad körandes utan körkort.
PS: Det luktar bränt här i lägeheten men jag vet inte var det kommer ifrån! Hm borde kolla det kanske?!
Med anledning av en väns blogginlägg om stress tänker jag ge lite tips på stresshantering här. Information är hämtad från Lunds universitets sida, Studenthälsans sida.
Närvaroövning
Övningen har fokus på kroppen och andningen för att bryta tankar. Blunda och sätt dig stadigt i stolen med båda fötterna på golvet. Fokusera på de olika kroppsdelarna nerifrån fotsulorna och upp till nacken, tag en kroppsdel i taget och bara observera hur det känns utan att värdera hur det är. Därefter fokuserar du på hur du andas in och ut. Kommer någon tanke så låt den komma men koncentrera dig inte på den, i så fall går du tillbaka och fokuserar på andningen igen. Avsluta med att ta ett djupt andetag och sträck på dig.
Tio i topp listan - stresshantering
• Stress i sig är inte skadligt om man bara ser till att gå ner i varv och återhämta sig.
• Basen i stresshantering är ett gott självomhändertagande med regelbunden mat, sömn och motion. Lugn och ro ho rmoner frigörs vid skratt, humor och fysisk kontakt. Att promenera med öppna sinnen i grön miljö är mycket avstressande.
• Att känna efter vad man själv vill och använda ordet NEJ.
• Goda vänner som lyssnar och stöttar skyddar i kriser, när kraven känns för höga och självtilliten sviktar.
• Att inte göra saker stressar mer än det man gör. Genomskåda allt du försöker undvika. Det största studiehindret är att inte läsa.
• Planera dagen utifrån tiden i stället för uppgifterna. Åtta timmars arbetsdag ger rä tten till fri tid också för studenten.
• Det är svårt att lösa ett problem om man inte vet vad som är problemet. Tänk konkret ditt största bekymmer i dag och hur du vill att det skulle vara i stället.
• Perfektionism kan vara förlamande. Att ha som mål a tt uppnå 75 % är bättre än 100 %. Då kan man vara stolt i stället för att skämmas för sina resultat.
• Våga ta risker och misslyckas. Acceptera och gå vidare.
• I stället för att bita ihop tänderna försök öppna munnen och slappna av i käkarna. Andningen flyttas omedelbart från stressandning till lugnare magandning.
Hoppas det kan vara till hjälp för någon. Men man måste ge det en chans, vissa saker fungerar faktiskt ;)
Well I couldn't tell you why she felt that way, She felt it everyday. And I couldn't help her, I just watched her make the same mistakes again.
What's wrong, what's wrong now? Too many, too many problems. Don't know where she belongs, where she belongs. She wants to go home, but nobody's home. It's where she lies, broken inside. With no place to go, no place to go to dry her eyes. Broken inside.
Open your eyes and look outside, find the reasons why. You've been rejected, and now you can't find what you left behind. Be strong, be strong now. Too many, too many problems. Don't know where she belongs, where she belongs. She wants to go home, but nobody's home. It's where she lies, broken inside. With no place to go, no place to go to dry her eyes. Broken inside.
Her feelings she hides. Her dreams she can't find. She's losing her mind. She's fallen behind. She can't find her place. She's losing her faith. She's fallen from grace. She's all over the place. Yeah,oh
She wants to go home, but nobody's home. It's where she lies, broken inside. With no place to go, no place to go to dry her eyes. Broken inside.
She's lost inside, lost inside...oh oh yeah She's lost inside, lost inside...oh oh yeah
Dessa tidningsklänningar var utställda på Emporia under öppningsdagarna. Som jag har förstått det är det Sydsvenskan som står bakom utställningen och det är studenter från Malmö Högskolan som står bakom arbetet.
Hela idén påminner om projekt runway då de har fått göra kläder av tidningar en gång.
