darknessangel

Vi är alla hos min stora syster. Alla fyra systrarna. Sitter på soffan och lyssnar till regnet som smattrar mot fönsterrutorna. Vi har chips- och popkornskålar. På TV:en visas en film som ingen av oss ger större uppmärksamhet. Vi sysslar med något roligare. Äldsta systern ska visa sina färdigheter i spåkonst. Mellansystern börjar. Efter henne är lillsyster på hugget och vill se en glimt av sin framtid. Sedan är det min tur.

Jag tar den enorma ordboken och håller den hårt mellan handflatorna. Man ska säga sitt namn, sin mammas namn och slutligen önska sig något. Det avslöjar man inte, utan det ska sägas endast inne i tankarna. Det ska tänkas helt enkelt. Jag gör det och slår upp en slumpmässig sida i boken. Där, inte i orden utan mellan dem, kommer min framtid att uppenbara sig. 

I samma sekund som jag räcker min syster boken känner jag en iskall hand drar sina fingrar längts ryggraden. Vad har du gjort? viskar en röst i mitt huvud. Hon kan visst även läsa ut saker som är aktuella och saker som har hänt. Det är inte framtiden som gör mig rädd. Tänk om hon kan läsa mitt förflutna? Tänk om jag har slagit upp sidan om mitt liv? Jag ångrar mig. Jag mår illa. Vill dra mig ur leken. Vill försvinna. Riva sönder hela boken. Sudda bort orden. Kasta om bokstäverna. Få dem att säga något annat. Säga att jag mår bra. Att livet går som dans på rosor. Visa den ljusa sidan och låta den mörka vila en stund i skuggan av mig. Jag vill gå ännu längre. Ingripa i verkligheten. Revidera den. Forma om mitt liv och börja om på nytt.

Hon börjar prata om för mig ofarliga saker. Lugnet infinner sig igen. Hon säger att jag har en hemlighet. Mitt hjärta slår ett extra slag. Hon säger att den är för tung att bära själv. Ett extra andetag. Hon säger att det är något som jag gör eller har gjort. Hon säger att det är något som skrämmer mig. Att jag är rädd att bli avslöjad. Jag sväljer. Munnen är torr och det skavar i halsen. Alla ögon är riktade mot mig och väntar i tystnad på ett svar. En bekräftelse om det som har sagts. Vad har du gjort? viskar rösten igen. Jag vill inte gripas av panik. Det är bara att föneka, men den är för stor för att förneka den hemligheten. Jag låtsas leta i tankarna efter en hemlighet som skulle kunna vara den hon menar. Rynka ögonbrynen och himla med ögonen. Låtsas att jag inte kan hitta den hemligheten. Blickarna riktas åter mot min syster och hon går vidare med något annat.

Jag vet att de vet. Och de vet att jag vet att de vet. Men där sitter vi och ingen säger ett ord. Systrar av samma kött och blod. Sitter tillsammans i samma rum. Andas samma luft och lyssnar på samma regdroppar. Vi vill säga samma sak och blundar vi alla för samma sak. Vi sitter där och låtsas att jag mår bra. Att livet går som dans på rosor. Jag visar den ljusa sidan och det är den de väljer att se.

Varför frågar de inte? Är de rädda? Vad är de rädda för i så fall? Sanningen? Den är kanske för tuff för dem att hantera. Något kommer kanske gå sönder om sanningen kommer fram. Kanske de. Kanske jag. Är de rädda för en konfrontation? Det är väl jag som borde vara rädd för det, vilket jag också är. Eller har jag kanske inbillat mig allting? De har inte den blekaste. Anar ingenting. Inte ens i närheten. De tror att jag mår bra. Att livet för mig är som dans på rosor. Och min ljusa sida tror de verkligen på.

De vet ingenting,
och jag har inte gjort någonting.

Malmö Stad håller en tyst minut klockan tolv för Norge. Även vi i växeln kommer stänga.
Det är hemskt det som har hänt våra grannar i Norge och det minsta vi kan göra är att visa vårt stöd för alla som har mist en familjemedlem eller en vän.

Vi, Malmö Stad, har även under hela helgen haft våra flaggor på upphissade på halvstång.


Nyheten kom för mig som en chock. NORGE! Hur kan det vara sant! Sedan fick man höra om Utöja. Skjuta ner ungdomar?! Att nästan hunda personer har mist livet för att en enda människa tycker att det är OK är förargande. Det är skrämmande att veta hur långt vissa människor går för en åsikt som är dessutom felaktig. Vad tjänar det till att terrorisera en hel befolkning? Hur fan tänkte han?
Hoppas de låser in honom länge!

Kramkram

Jag skrev för ett tag sedan om bloggar som jag förljer. Det har kommit några nya som jag har börjat förlja och som jag ´tycker förtjänar uppmärksamhet.

http://johanlindback.wordpress.com/

Johan är en... hm skrivarvän, nätvän eller kanske bara en vän. Det beror på hur han ser på saken också ;) Men hur som helst är han en duktig författare och musikskapare. På bloggen skriver han mycket om skrivande och musik. Där kan man hitta många intressanta inlägg som är läsvärda.

http://bodypalace.blogspot.com/

En blogg som jag har upptäckt nyligen. Den som står bakom bloggen skriver:
"21 årig kille som med denna blogg vill framför allt hylla alla fina och unika kvinnokroppar, men även manskroppar. Drömmer om att en vacker dag så ska alla konstiga kroppsideal dö ut. Man behöver inte vara smal, muskelös, ha stora bröst, magrutor, stor penis och allt vad det nu än är för att vara fin."
Ett fint budskap och vågad blogg. Nakenbilder kan förekomma. I vanliga fall är jag emot det i nätsammanhang men just i den bloggen tycker jag att det är OK eftersom målet med det är att få folk att acceptera sig själva.

Kika in på dessa bloggar när du har tid. Du kommer inte bli besviken :)
PS. länkarna är klickbara! 

Kramkram

Jag har gjort en ny omslagsbild till min novell "Till min förlorade pappa"
Anledningen är att det gamla omslaget hade en bild som jag hade hämtat från nätet. Det kändes inte så bra och därför har jag gjort ett omslag med en bild som jag har tagit själv. Jag blev rätt nöjd med resultatet.
Novellen kan man läsa här

Jag har ett par omslag till som jag är missnöjd med och som jag kommer att ändra när jag har mer tid

Kramkram

Jag har jobbat med ett skrivprojekt ett tag. Det ska vara en roman. Jag har bestämt mig för att skriva klart den till sommaren, alltså antingen nu i juli eller senast augusti. Problemet som nu har uppstått är att jag får total blackout så fort jag börjar skriva. Huvudet blir tomt och min hand klarar inte av att skriva ett enda ord. Om jag anstränger mig till det yttersta lyckas jag komma med några rader. Problemet som uppstår då är att jag blir missnöjd med dessa rader och tar bort de ändå.

Det som iriterar mig mest är att mitt huvud är inte tomt. Tvärtom, det är fullt av idéer. Jag vet vad jag vill skriva. Jag vet vad som kommer att hända mina karaktärer, men jag får inte ner det på papp... datorn ;)

Jag känner mig så frustrerad. Vad ska jag göra för att kunna fungera igen? (när det gäller skrivandet iaf)
Jag måste bli klar med den romanen eftersom jag har två andra projekt i tankarna. Att påbörja de två andra projekten innan jag avslutat den första skulle inte kännas helt rätt, och jag som har en tendens att stressa skulle bli så stressad att till slut ingentig blir färdigt.



Jag älskar att skriva men hatar när jag vill skriva men inte kan!


Kramkram

Minns inte riktigt var ;)

Åkers styckebruk

Strängnäs


I Åkers skog finns massa fjärilar som min kompis fotade :)

Underbara färger

Finfint

Kramkram

Ett steg
Två steg

Tveksamma steg
Smärtsamma steg

Små steg
Ännu mindre steg

Nästan omärkbara steg
Ett efter ett

Kämpar vidare
Framme!

 
Dalarna 23:30-24:00

Vandrarhemmet där vi bodde i Mora

Häst


Dalahästen som man ser när man kör in i Dalarna

Mora. Jag tror detta är Siljan (?)


Kramkram

I helgen var jag i Dalarna för första gången i mitt liv. Det som förde mig dit var min bästa kompis bröllop 'o'
Lördag 9/7 gifte hon sig med en riktig gentlman. Jag var/är så glad för deras skull. Idag är det inte så lätt att hitta någon som man kan älska och dela sitt liv med. Hon har ett hjärta av guld och det har hjälpt henne att hitta sin själsfrände som också har ett gott hjärta.

Båda två var så vackra. Han med sin stiliga kosym och hon med sin blåa klänning. Hon ville inte ha en traditionell vit klänning och det gjorde hon rätt i. Den blåa klänningen passade henne perfekt och den hade mer karaktär än en vit klänning. Jag kan tyvärr inte lägga ut bilder på dem eftersom de inte vill ha bilder på sig på nätet och jag respekterar deras vilja. Ni måste helt enkelt lita på mitt omdöme ;)

Efter kyrkan åkte alla tillbaka  till vandrarhemmet som de hade hyrt till gästerna. Där fortsatte vi firandet på trädgården. Vi hade tur med vädret. Maten var god. Tårtan var supergod. Sällskapet var trevligt :)

Jag önskar de ett lyckligt liv tillsammans :)

Kramkram

Sitter du i mörkret
och sörjer det som var
så fastnar du i tiden
fast ingenting finns kvar

Du slår dig själv i bojor
som du smitt av bitterhet
och ingen tar sig in i
din värld av ensamhet.

Livet kan vara din vän,
först när du lever.
Ödet kan formas igen,
bojorna brytas än.
Döden ska komma till dig,
vem är förskonad?
Om du är nöjd eller ej
hämtar han dig ändå.

I nattens sista timma
när lågan flämtat till
då vaknar också döden
och frågar vad du vill.
Han väntar där i mörkret
som tätnar i ditt hus.
Befriar dig från skuggor
och blåser ut ditt ljus.

Livet är bara ett lån,
du är en låga,
var den än kommer ifrån
tändes den dock för dig.
Håll den så länge du kan,
livet är att våga.
Bara en gnista som brann,
var ändå ljus för mig.

Vad finns kvar av det
du hade då i en tid
som inte längre finns.
Väntar livet i det stora blå,
när du vågat lämna allt du minns?

Livet är bara ett lån,
du är en låga,
var den än kommer ifrån
tändes den dock för dig.
Håll den så länge du kan,
livet är att våga.
Bara en gnista som brann,
var ändå ljus för mig.


Kramkram

Yes det är jag och jag erkänner det. Det är inte för att män får oftast högre lön, inte för at de brukar vara längre, inte för att de slipper bli gravida, inte för att de kan klä sig hur som helst att bli kallade för allt möjligt, inte för att de i många länder har högre status än kvinnor och därför har rätt att bestämma över kvinnor. Det enda som gör mig avundsjuk är att män slipper ha mens!

De slipper PMS-besvären. De slipper ha fruktansvärt ont i magen, ryggen benen varje månad. De slipper den hemska huvudvärken som följer menstruationen. De slipper humörsvängningarna. De slipper att frysa ihjäl ena stunden för att sedan svettas floder. De slipper obekvämligheten. De slipper lägga ner pengar på bindor/tamponger. De slipper illamåendet. De slipper en massa smärtstillande tabletter. De slipper allt detta som vi måste genomlida i flera dagar varje månad i en hel livstid.



Så till er alla män där ute; visa lite mer kärlek och uppskattning för era flickvänner, fruar, systrar, mammor, vänninor för de har det inte lätt. Och när vi är arga eller irriterade "utan anledning" så finns det faktiskt en anledning. Det är bara det att ni inte ser eller förstår den.

Kramkram

Jag blev chockad när jag läste igår på Sydsvenskan om Svenskt Näringslivs förslag.

De föreslår sänkning av studiemedlet för studenter som läser humaniora. Jag tycker att deras motiveringar är löjliga. De förstår sig verkligen inte på studentlivet, och inte arbetslivet heller. Detta av tre enkla anledningar:

1- Studiemedlet använder inte studenten efter examen. Pengarna används under studietiden och går till kurslitteraturen, transportmedel då många studenter pendlar, hyra, mat, olika försäkringar, mobil, internet, el etc etc. För många studenter är studiemedlet nödvändigt för att kunna studera och humaniorastudenterna behöver lika mycket pengar som övriga studenter.

2- Genom att sänka studiemedlet för ett visst område tvingar de folk att välja en utbildning som faller utanför detta område. Skälet är såklart ekonomin. Många studenter har CSN som enda inkomst och räcker inte den inkomsten så tvingas man kanske välja annan inriktning och i värsta fall hoppa av plugget helt. Ekonomiska aspekter ska inte bestämma vad jag, du eller någon annan ska välja att utbilda mig för. Svenskt Näringsliv ska inte välja vad vi ska läsa eller jobba med.

3- Om de nu genomför detta förslag och folk börjar utbilda sig och jobba inom områden som inte riktigt intresserar dem, hur bra är det egentligen? Jag har läst någontans (har glömt var) att personer som väljer utbildningar där jobbutsikterna efter utbildningen är bra, bara för att lättare kunna få jobb, lyckas inte så bra med studierna. Personer som däremot väljer utbildningar med mindre bra jobbutsikter men som de har intresse för lyckas betydligt bättre än de förstnämnda. Alltså kommer man inte långt om man tvingas eller tvinger sig till en utbildning som man saknar intresse för.

Utifrån dessa tre punkter kommer jag fram till att förslaget om sänkt studiemedel borde skrotas!

Länken till artikeln:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1505340/SN-Sank-studiestodet-for-humaniora.html


Kramkram