Hemligheter

Vi är alla hos min stora syster. Alla fyra systrarna. Sitter på soffan och lyssnar till regnet som smattrar mot fönsterrutorna. Vi har chips- och popkornskålar. På TV:en visas en film som ingen av oss ger större uppmärksamhet. Vi sysslar med något roligare. Äldsta systern ska visa sina färdigheter i spåkonst. Mellansystern börjar. Efter henne är lillsyster på hugget och vill se en glimt av sin framtid. Sedan är det min tur.

Jag tar den enorma ordboken och håller den hårt mellan handflatorna. Man ska säga sitt namn, sin mammas namn och slutligen önska sig något. Det avslöjar man inte, utan det ska sägas endast inne i tankarna. Det ska tänkas helt enkelt. Jag gör det och slår upp en slumpmässig sida i boken. Där, inte i orden utan mellan dem, kommer min framtid att uppenbara sig. 

I samma sekund som jag räcker min syster boken känner jag en iskall hand drar sina fingrar längts ryggraden. Vad har du gjort? viskar en röst i mitt huvud. Hon kan visst även läsa ut saker som är aktuella och saker som har hänt. Det är inte framtiden som gör mig rädd. Tänk om hon kan läsa mitt förflutna? Tänk om jag har slagit upp sidan om mitt liv? Jag ångrar mig. Jag mår illa. Vill dra mig ur leken. Vill försvinna. Riva sönder hela boken. Sudda bort orden. Kasta om bokstäverna. Få dem att säga något annat. Säga att jag mår bra. Att livet går som dans på rosor. Visa den ljusa sidan och låta den mörka vila en stund i skuggan av mig. Jag vill gå ännu längre. Ingripa i verkligheten. Revidera den. Forma om mitt liv och börja om på nytt.

Hon börjar prata om för mig ofarliga saker. Lugnet infinner sig igen. Hon säger att jag har en hemlighet. Mitt hjärta slår ett extra slag. Hon säger att den är för tung att bära själv. Ett extra andetag. Hon säger att det är något som jag gör eller har gjort. Hon säger att det är något som skrämmer mig. Att jag är rädd att bli avslöjad. Jag sväljer. Munnen är torr och det skavar i halsen. Alla ögon är riktade mot mig och väntar i tystnad på ett svar. En bekräftelse om det som har sagts. Vad har du gjort? viskar rösten igen. Jag vill inte gripas av panik. Det är bara att föneka, men den är för stor för att förneka den hemligheten. Jag låtsas leta i tankarna efter en hemlighet som skulle kunna vara den hon menar. Rynka ögonbrynen och himla med ögonen. Låtsas att jag inte kan hitta den hemligheten. Blickarna riktas åter mot min syster och hon går vidare med något annat.

Jag vet att de vet. Och de vet att jag vet att de vet. Men där sitter vi och ingen säger ett ord. Systrar av samma kött och blod. Sitter tillsammans i samma rum. Andas samma luft och lyssnar på samma regdroppar. Vi vill säga samma sak och blundar vi alla för samma sak. Vi sitter där och låtsas att jag mår bra. Att livet går som dans på rosor. Jag visar den ljusa sidan och det är den de väljer att se.

Varför frågar de inte? Är de rädda? Vad är de rädda för i så fall? Sanningen? Den är kanske för tuff för dem att hantera. Något kommer kanske gå sönder om sanningen kommer fram. Kanske de. Kanske jag. Är de rädda för en konfrontation? Det är väl jag som borde vara rädd för det, vilket jag också är. Eller har jag kanske inbillat mig allting? De har inte den blekaste. Anar ingenting. Inte ens i närheten. De tror att jag mår bra. Att livet för mig är som dans på rosor. Och min ljusa sida tror de verkligen på.

De vet ingenting,
och jag har inte gjort någonting.


Kommentarer
Postat av: Jessie

Jag ryser i kroppen när jag läser det här och hoppas att du mår bra. Trots innebörden, är det vackert skrivet och man skulle kunna tro att det är hämtat från någon av dina berättelser. Jag finns här om du vill prata..

2011-07-27 @ 07:24:21
URL: http://dreamingtiger.blogg.se/
Postat av: Anonym

tro mig jag vet allt.

2011-07-27 @ 15:22:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0