darknessangel

Mitt 2012 startades katastrofalt med att jag hade ett ansträngt förhållande som höll på att kväva mig. Som tur var tog det slut i februari och det kom fram att han var otrogen. Det var också då jag fyllde 24 år. Resten av våren klandrade jag mig själv för hans vidriga handlande, och förbannade att jag blir så konstig i förhållanden/när jag gillar någon.

 

Lagom till sommaren kom jag över det och nu är jag övertygad om att det var hans fel och endast hans. Jag jobbade och pluggade på som vanligt. Blev "sjuk" och gick ner 6 kilo inom loppet av en månad. På sommaren var jag på min bäste killkompis bröllop, och lärde känna hans fru mer. En underbar tjej måste jag lägga till. Det har jag aldrig sagt till dem eftersom det är töntigt, men deras löften fick mig att tro på kärleken igen. Gjorde en ny tatuering. Mot slutet på sommaren fick jag ett nytt vikariat på KC där jag har jobbat mest de senatse månaderna.

 

Hösten kom och jag befann mig i en ny svacka. Utan en särskild anledning den här gången. Ingen som jag kommer på nu. Tog paus från polisvolontärandet. Jobba. Plugga. Kämpa och sedan krascha. Det var i november allting blev för mycket och jag bröt ihop. Inte en gång, utan två gånger med en vecka emellan två sjukhusbesök. Det blev aldrig riktigt bra efteråt och lagom innan jul nådde jag botten och gick under på nytt.

 

Jul- och nyårsfirandet har gått bra. Men dagarna mellan de roliga stunderna känns tomma och tunga att bära. Igår frågade någon mig hur man kan vara så glad och samtidigt så ledsen. En jävligt bra fråga men jag saknar svar. Men jag vet att jag 2013 vill ha mer av det första. Glädje!

Så jag ber dig Det Nya Året, kan du inte vara snäll mot mig? Om du är det så lovar jag att skriva bra saker om dig här i bloggen vid årets slut ;)

 

Kramkram