darknessangel

Kära 16 åriga Jag
Jag vet inte vad jag ska säga till dig
Ibland känns det som om jag inte känner dig
Jag är 23 år nu men saknar fortfarande svar
Jag vill be dig fortsätta kämpa
Men jag vet att du kommer göra det
Jag vill be dig vara stark
Men jag vet att du är
Jag vill berätta att du kommer bli sviken,
Lycklig och älskad igen
Men jag vet att det är en lögn

Mitt 16 åriga Jag
Jag skulle vilja be dig att inte gå samma väg som jag
Var inte rädd att växa upp!
Jag försöker gå vidare
Men alla minnena finns kvar
Varför klamrar du dig fast vid mig?
Jag är vuxen idag
Och jag vet inte hur jag ska rädda dig

Mitt 16 åriga Jag
Det finns ingen enkel lösning
Ja, livet är tufft
Och det gör ont med varje andning
Ja, livet är orättvist
Men det har vi klarat av visst!
Vi trodde inte att vi skulle bli så gamla
Vi trodde aldrig att vi skulle bli över tjugo år
Men se på oss
På stadiga ben här vi står
Mot alla odds
Och genom alla svårigheter
Och trots att vi ibland glömt varför vi lever
Är vi kvar

Mitt 16 åriga Jag
Utan dig skulle jag inte finnas idag

Nästa vecka har jag programmets första tenta. Den är på 15 hp (högskolepoäng) så den är ingen liten tenta. Man kan få G eller VG, eller bli underkänd. För någon månad sedan var mina ambitioner så höga att jag hade tänkt satsa på VG. Idag är de så låga att jag funderar på att göra omtentan istället :(

Det som har hänt är att jag har blivit sjuk. Jag inte ens tittat i en bok de senaste två veckorna. Och veckorna före... tja jag gjorde misstaget att jag jobbade mer än jag klarade av. Visst klarade jag av att jobba men det fanns nästan inget utrymme till plugget. Men jag gjorde ändå mitt bästa. Gjorde alla uppgifter, satt sent om nätterna och läste ut böcker osv men det känns ändå inte tillräckligt. Jag har en del som jag inte hunnit läsa och vissa saker som jag inte förstår så jag behöver fokusera på lite mer. Det jag behöver är tid och det är just det jag inte har!

Aldrig i mitt liv har jag blivit underkänd varken på ett stort prov eller på en liten uppgift. Att bli underkänd på den tentan skulle innebära jordens undergång för mig. Därför känns det bättre att satsa på omtentan och veta att jag klarar den. Fast kan jag verkligen veta det? =/

Tenta, omtenta, tenta, omtenta....


Kramkram

Har varit på vårdcentralen idag och tagit prover. Jag har ju hostat i över ett år, och den senatse veckan har hostan blivit olidlig. Blodproverna visade förhöjda infektionsvärden, mycket höga 'o'

Har för någon timme sedan tagit lungröntgen och bilderna kommer att skickas till min vårdcentral och de kommer att kontakta mig. Bilderna avgör vad jag har men diagnosen jag har fått nu är otypisk lunginflammation :(

Har fått antibiotika som jag måste äta hela veckan och jag hatar mediciner. De senaste dagarna har jag haft ont i HELA kroppen. Bokstavligt talat. Jag har världens trääningsvärk i magen och ryggen utan att ha tränat. Spänningsvärk i axlar och nacke och huvudvärk. Allting på grund av hostan som inte vill släppa taget.

Justdet, jag har inte kunnat jobba, gå på föreläsningar eller prata. Prata retar min hals och jag får ingen luft och då får jag hemska hostattacker. Dessutom har jag levt på soppa, te, varm chocklad, soppa, juice, varmt kaffe med mjölk och soppa. Suck!

Suger att vara sjuk såhär nära till tentan som jag förresten har om EN VECKA!
Panik!!!!


Kramkram

Jag har inte bloggat på länge eftersom jag har haft mycket med skolan och jobbet. Dessutom har min hosta som jag haft i mer än ett år försämrats något fruktansvärt de senaste två veckorna. Igår satt jag på föreläsninggen och störde alla med min ständiga hosta så jag bestämde mig för att inte gå på föreläsningen idag :( Inte bra jag vet men jag hade ändå inte kunnat gå även om jag velat det. Ja kan inte säga en hel meningen utan att få hostattack och kan inte äta fast föda. Väntar nu på att min ska komma till mig. Hon ska laga soppa. Jag orkar verkligen inte gå ifrån sängen och jag tror jag har feber :o Ena stunden fryser jag och andra svettas jag och är varm.

Jaja bara ett gnällinlägg men det är det som sker just nu :'(

Ni har väl inte glömt att jag publicerar brev skrivna av er till era sextonåriga Jag?
Klistra in det i kommentarfältet så fixar jag resten :) Man kan vara anonym eller ange sitt nam.


Kramkram

Till mitt sextonåriga jag:

När du läser det här vet jag att du inte kommer tro på mig. Men det gör inget, för jag vet att det är för att du genom den hårda vägen fått lära dig att det kan vara farligt för själen att lita på någon. När du har trott att du faktiskt kan lita på någon har du blivit gruvligt sviken. Det här vet både du och jag. Om sex år kommer du fortfarande ha svårt för att lita på andra och släppa in dem i ditt liv. Om sex år kommer du vara så livrädd att bli sårad igen att du allt som oftast drömmer mardrömmar om att de som betyder mest i ditt liv kommer lämna dig på olika sätt. Om sex år kommer du samtidigt vara lycklig. Därför ber jag dig nu att sluta stänga mycket inom dig och verkligen våga lita fullt ut på andra som förtjänar det.

Din nya vän i den gymnasieklass som du nyligen har börjat i - hon från Mellanöstern - är en sådan person och det kommer du inse. Oroa dig inte om det blir guppigt i er vänskap. Hon kommer finnas kvar för dig och gör det även om sex år. Och sluta försök vara någon du inte är. Jag vet att du är skräckslagen för att de två tjejer i din gymnasieklass som du kan kalla "vänner" kommer att se på dig på ett annat sätt eller kanske till och med lämna dig om de får veta vad du har varit med om. Sluta vara rädd och var i stället dig själv. Jag vet nämligen något som inte du vet och det är att de kommer finnas kvar trots att de får veta. Det är bara dig själv du lurar.

Om ungefär lite mindre än ett år kommer du få kontakt med någon som kommer betyda otroligt mycket för dig och han är också en person som förtjänar att du litar på honom fullt ut. Jag ber dig att verkligen kämpa för att hålla kvar honom och efter både två och fem år kommer du förstå varför och vara tacksam. Utan att avslöja för mycket kan jag berätta att han kommer skänka lycka i ditt liv. Fast med honom får du sluta vara blyg, för din blyghet kommer göra dig olycklig i det här sammanhanget.

På tal om att lita eller inte lita på andra. Det kommer komma in någon i ditt liv som bara vill dig illa. Öppna dig inte för mycket för honom, men håll dig inte heller undan. Genom honom kommer du nämligen att lära dig något värdefullt och jag vill till och med påstå att det kommer göra dig vuxen.

Till sist vill jag bara be dig om en sista sak. Ta verkligen vara på tiden med Jocke, och tänk inte "det kan vänta". Inte när det gäller honom och framför allt inte när han behöver dig. Tänk att varje dag med honom är den sista, för då slipper du plågas något oerhört om sex år.

Ta vara på dig själv och våga lev.

Brev till mig själv:

Jag vill inte låta elak, och jag vet att det redan är försent, men det är inte coolt att dricka sprit i parken. Du kommer bli rå-packad, göra något dumt och ångra det länge. Du vet inte var din gräns går ännu. Drick en öl om du har lust, men starksprit... vänta med det. Inte ens jag får köpa det på systemet än.

Du vet den där killen du träffar? Han är inte speciellt bra för dig, du kommer märka det. Jag säger inte åt dig vad du ska göra, men du borde kanske tänka på ert förhållande mer objektivt. När vi ändå är inne och snackar förhållanden...Du behöver inte ha sex såhär tidigt. Du kommer hinna med det, du kommer hinna tröttna på det. Du kommer hinna göra det uppochner, innan du är klar här i livet.

...och den där tjejen som skriver elaka sms till dig, hon är väldigt svag. Du ska inte tycka synd om henne, men du borde veta att hon är en svag människa och därför inte ta åt dig av hennes sms. De betyder ingenting, hon försöker bara få dig att bli lika svag som henne.

Du är en stark människa, du är vacker och underbar. Du har ett fint leende, ta vara på dina vänner, var stolt över dig själv och låt aldrig, aldrig någon ta ifrån dig den du är. Du kommer beundra dig själv när du blir äldre. Jag lovar.

Kram


Om Du också vill ha ditt brev publicerat här kan du skriva i kommentarfältet, Anonymt eller med namn :)


Kramkram

För ett tag sedan såg jag ett klipp som min syster hade på sin blogg. Den fick mig att undra vad jag skulle säga till mitt sextonåriga jag om jag fick skicka ett brev till henne. Jag har ingen aning vad jag vill säga henne.

Vad skulle du vilja skriva till ditt sextonåriga jag?
Ge några goda råd
Be att inte göra den där dumma saken
Varna för en händelse i framtiden
Eller varför inte skänka styrka och hopp

Skriv några rader i kommentar-fältet så publicerar jag det. Du kan vara helt anonym, använda pseudonym eller ditt riktiga namn.

Någon har kanske inte fyllt sexton än och vill skriva till sitt framtida jag. Varför inte? ;)
det blir kul att se vad alla har att säga till sig själva så tveka inte att skriva något :)


Kramkram