darknessangel

Någon i din säng av Andreas Roman. Jag var bara tvungen att ha minst en bok i min önskelista ^^


Dödskalleörhängen


Doftsten 'o'


jag gillar att ha tända ljus :)


Dödskalleslips som jag har velat ha =)


Min egen present till mig blev en GPS eftersom jag kör vilse hela tiden :$


sist fick jag en väska till min GPS



Kramkram

Darkness Angel förlorade mot Lethal Lea :(
Ville verkligen komma till semifinal och visa vad jag gick för
Men måste ändå erkänna att i början ångrade jag att jag hade anmält mig och tyckte det var läskigt =/
Lethal Lea fick två poäng mer än mig
jag är ändå stolt över mitt bidrag, och jag fick rätt bra respons från röstande.

Bara några exempel:
"Hanan höll sig till ett rekord och beskrev ju sömnlöshetens fasor väldigt bra och på ett trovärdigt sätt."

"Gillade båda egentligen lika mycket. Men jag tyckte att Hanans kände mera som en helhet, som en händelse i tiden under en vecka. Trovärdig, och närapå riktig världsrekord också säkert. Skulle kunna vara en scen ur en film i stil med "Short cuts"

Min favorit kommentar är Pers (per var min motståndare i åttondelsfinal)

"Socialrealism mot fniss, och snusk blev det som till exempel att sova i sina egna spyor. inblick i ett förhållande på gränsen till ett nervöst sammanbrott: "jag måste alltid ha något i tankarna för att inte bli tokig" till ett liv i montepyton-style: "baka sockerkaka" där allt är förbjudet är farligt nära "this is a dead parrot". Hemmavid-temat tog verkligen de tävlande till en vid tolkning av ämnet. Och ingen av de är speciellt hemma, snarare tokiga. dskönt tokiga. skönt lika tokiga. därför får det bli en fråga om skönaste repliken och en är "Just i detta nu håller jag på att sätta världsrekord i totalt hjärnstillestånd" som en skön parafras på temat, en annan levererade Hanan med (återigen) "jag måste alltid ha något i tankarna för att inte bli tokig"


Kramkram

temat tillkvartsfinal blev:

Världsrekord man med fördel kan sätta där hemmavid

Var är jag och vem är ni? Ni får fan inte avbryta! Jag håller på med det viktigaste i mitt liv. Jag klarar det! Det vet jag att jag kan göra. Ni har ingen rätt att avbryta mig era jävla stora konturlösa… skepnader?

Idén slog mig en sömnlös natt som jag hade blivit van vid. Natt in och natt ut ligger jag i min säng och försöker sova, helt utan resultat. Om jag hade tur kunde jag få högst ett par timmars sömn, om ens det. Jag hade provat det mesta, avslappningsband som man köper från apoteket. De gjorde mig bara förbannad med tjatet om att slappna av. Hur slappnar man av egentligen? Jag är ingen människa som kan slappna av! Jag måste alltid ha något i tankarna för att inte bli tokig. Hur som helst så hade jag testat till och med mediciner. Jag kunde sova på dem men problemet var, och det finns alltid ett problem, att de bästa tabletterna kunde göra en person beroende så de kunde jag inte äta hur länge som helst. Det andra problemet är att de sämsta pillerna inte hjälpte mer än att man blev dödstrött och inte orkade gå upp och ta sig till jobbet dagen efter.

Istället för att kriga med mina demoner skulle jag bli vän med dem. Jag skulle välkomna in dem i mitt liv, samtidigt som jag slår världsrekord i vakenhet. Varför kämpa emot mig själv istället för att vara medgörlig och lyssna på mitt inre? Då var det bara att sätta igång och vara vaken. Det kommer jag klara utmärkt, tänkte jag och lät min flickvän hålla i räkningen.

Första dygnet var ingen stor utmaning för min hjärna. Efter 24 timmar utan sömn var jag varken tröttare eller piggare än vanligt. D var det kommande 24 timmar som gällde. Ingen fara nu heller, förutom de extra kaffekopparna som jag behövde för att klara av jobbet. Flickvännen började bekymra sig när jag var inne på tredje dygnet. Du kommer att inte att må bra av detta Rafael! försökte hon att få mig att ändra mig men jag ville inte kasta bort den tiden jag redan har klarat av.

Var är Sanna? Vad har ni gjort med min älskade flickvän? Sanna… Sanna. Förlåt älskling för att jag vägrade lyssna på dina råd. Jag vill inte längre. Jag ångrar mig. jag vill vakna… nej, jag vill sova. Jag vill sova från verkligheten. Kan inte bara lämna mig ifred era små färgskiftande monster?

Tredje dygnet passerade inte helt utan problem. Jag var… hur ska jag uttrycka det… glad, lycklig, upprymd! Jag hade inte druckit en droppe alkohol men var ändå full. Inte yr i huvudet och inte vet vad jag pratade om, men av någon anledning så verkade allting så roligt. Precis som när min flickvän berättade om för mig att hon hade blivit underkänd på uppgiften som hon hade lämnat in till kursen som hon läste på högskolan. Hon var bestulen och sökte tröst. Jag däremot tyckte att det var det roligaste som hon någonsin hade berättat för mig. Jag kunde inte sluta skratta. Det var då hennes vrede vaknade till liv. Hon bad mig sluta med mitt experiment, först snällt sedan hotande. Det var försent för hot för det kunde jag inte ta på allvar då. Dessutom var jag fastbesluten att avsluta vad jag påbörjade. Sanna stack och bad mig att inte ringa henne förrän jag fått ”lite vett i huvudet” som hon uttryckte det.

Femte dygnet drog en enorm utmattning sitt täcke över mig. Allting såg suddigt ut och golvet under mina fötter snurrade. Det kändes som en bakfylla helt enkelt. En hemsk sådan. Jag kunde inte behålla någon mat i magen och ingen vätska för den delen också. Mot dagens slut började jag känna mig uttorkad. Jag önskade om Sanna hade varit hos mig. det skulle ha gett mig mer motivation och på samma gång som underlättat för mig att vara vaken.

Sjätte dagen var inte bättre än femte. Jag vill inte påstå att jag började hallucinera, men jag började höra röster. De kom kanske från grannarna, från min egen lägenhet eller från djupet av mina tankar. Det viktiga var att jag hörde dem och jag var rädd.  De trappades upp otroligt fort och sjunde dagen kunde jag svära på att jag inte var ensam hemma. Till midnatt var jag extremt rädd och efter det minns jag ingenting.

Min flickvän har efter att jag hade vaknat på sjukhuset berättat att hon hade åkt till mig och hittat mig i ett psykosliknande tillstånd. Jag led av uttorkning och låg i mina egna spyor.  Min första fråga till henne var hur många dagar jag klarade. Hon hade hittat mig den nionde dagen. Det finns ett tomrum mellan sjunde och nionde dagen där jag misstänker att jag sov, eller var medvetslös. Inte vaken i alla fall. Sju dagar är ändå inte illa och är mer stolt över det än något annat.

Jag glömde skriva att jag tävlar som Darknessangel


Bilden är gjord av Raffe
Tack för att du kunde fånga min inre väsen så bra på bild ;)

Ni kan förlja hela tävlingen på hans blogg
http://blogg.passagen.se/vildsintthebook/

Kvartsfinal om ca. 10 minuter
Nervööööööööööööös

Kramkram

En skrivartävling på kapitel1.se där jag är medlem.
Reglerna är enkla:
Man tävlar en mot en
Kl. 20.00 släpps ämnet
Man har 45 minuter att skriva en novell om ämnet och klistra in i tävlingstråden
medlemmarna på K1 läser, tycker till, och röstar
Den med flest röster går vidare

Jag tävlade i åttondelsfinal där ämnet var
 "Den i inlandsisen infrusna, men nu upptinade och återupplivade, stenåldersmänniskan Urk får komma till tals"

Den här, lite korta novellen, tog mig till kvartsfinal

Det kliar i ryggen precis där i mitten där mina fingrar inte kommer åt, fast det hade ändå inte spelat så stor roll. De här människorna som ser ut som utomjordiska varelser och som var där när jag vaknade efter snöstormen har med ett redskap gjort av blänkande material avlägsnat en del av mina naglar för att försvaga mig. De verkar förtjusta i det klena materialet. Var har alla kloka människor som var medvetna om att sten är det mest användbara som finns tagit vägen? Inser ni inte att med sten kan man göra nästan vad som helst? Jaktredskap, djurfällor, tända eld, och man kunde få tag i en riktigt stor sten så kunde man krossa sin fiendes huvud med ett enda slag. Men jag tror jag förstår varför stenar har blivit ersatta. När jag tittar på er så förstår jag det. Tunna och ömtåliga kroppar med helt galna proportioner. Fingrar utan naglar och skallar utan hår! Hur har ni tänkt skydda er mot farorna som döljer sig bakom varje träd och varje grotta? Och de orädda vilda djuren som kan slita en bitar med endast tänderna, hur ska ni kunna skrämma iväg dem om ni ser sådär snälla ut?

Jag minns fortfarande bilden av min systerdotter… eller var det min egen dotter. Det var lite rörigt förr i tiden vet du. Hon blev uppäten av en brungul jaguar med fläckar lika svarta som natten och tänder lika långa som istapparna som hängde utanför min grotta när kylan kom. Trots att hon var tio år kunde hon inte skrämma iväg det hungriga djuret bara för att hon såg snäll ut. Hon insisterade om att ha håret bakåtslickat. Hon var inte riktigt klok. Mina andra tolv barn… eller var det tretton? Hur som helst de var smarta och starka precis som deras pappa. Eller är jag deras morbror kanske? Ja, det var rörigt förr i tiden.

Men jag förstår att människorna inte är så smarta nuförtiden. Det räcker att jag tittar på ditt huvud för att förstå. Det är så förbaskat litet. Finns det en hjärna där inne överhuvudtaget? Och om det nu mot all förmodan finns en hjärna, klarar den av att tänka? Inte så konstigt att du inte förstår ett ord av det jag säger. Jag tror inte din hjärna har den kapaciteten att förstå någon annan persons ord. Jag ser hur tittar fundersamt på mig och jag vet att du inte förstår. Så jag har babblat helt i onödan.

Jag önskar jag inte var så smart när snön kom. Jag önskar att jag inte hade gått i min grotta och sovit förbi kylan. Jag borde ha dött mina barn… eller systerbarn!


OBS oredigerad!

Då blev det Mirrors 2 och jättego' kycklingpizza med bästa Diddi som spökade min blogg när jag var upptagen med att öppna presenterna :P

Jag hade inte planerat att fira så jag var hemmma hela dagen. sedan ringer stora systern och undrar om jag var hemma eftersom hon vill lämna en sak till mig.
Runt sjutiden ringer det på min dörr. Jag tänker visst det är hon och går för tt öppna i min pjyamas, okammat hår, barfota. Jag öppnar och där står mamma, Diana, Ivan, Hilin, Mats, Akram, Sofia och Spiky med en tårta och sjunger "vi gratulerar vi gratulerar..."
Blev jag överraskad? Ja det blev jag
Blev jag glad?  tårta, vin och presenter klart jag blev glad. Men mest glad var jag för att de tog sig tid att fira mig <3

Justdet... jag fyller 23 år 'o' om ett par minuter är min födelsedag slut

Tack alla som har grattat på facebook, mejl, ringt, skickat sms eller kort(jessie<3)
Ni har gjort min dag <3


Kramkram

Det enda levande som finns i mitt hem är de tända stearinljusen. Dansande flammor i mörkret som utsträcker sig så långt ögat kan se och så djupt själen kan nå. De dansar till ljudet av mina plågade hjärteslag samt ansträngda andedrag. Jag delar syret i den unkna luften med en levande eld. Snart kommer det att ta slut och endast en av oss kommer att suga i sig de sista små helt osynliga, helt omärkbara små små men ändå livsviktiga partiklarna. Ibland kipar jag efter dem men oftast önskar jag mig kunna stänga ute dessa smådelar som håller min kropp igång. Och elden också. De håller den igång. Undrar om elden som jag tände utan att den ens bett om det också söker mod att påskynda tiden och släcka sig själv. Eller kommer den vänta tills livet runnit ur den, och försvinna i en grå rök som om den aldrig har existerat. Som om den aldrig generöst gett mig värme och tillbringat mitt liv en smula ljus. Som om vi aldrig delat samma luft.

Jag ser hur mörkret tätnar runt elden. Den kapitulerar inte. Mörkret gör sällan det.  Den behöver ingen luft, behöver ingen sömn eller vila. Alltid vaken och uppmärksam. Missar inte någon gång chansen att smyga in tillsammans med sorgen, sveket, förtvivlan och ibland ondskan som människan i ett ögonblick av svaghet välkomnar in i sitt liv. Omedvetande om den ofantliga mängden smärta mörkret orsakar och därefter livnär sig på.

Lågorna gör en sista stum dans för att sedan stå stilla väntandes på slutet. Snart har deras tid runnit ut. Snart möter de modigt ett öde som hinner ifatt oss alla vart vi än flyr, döden! Snart slocknar det sista levande i mitt hem!

Jag har inte skrivit på ett tag eftersom jag har inte riktigt mått så bra. Bli av med jobbet, fortfarande inget besked från scn, krångel med arbetsförmedlingen och A-kassa (de suger!) pms, migrän och sånt :(

Når positivt iaf är att jag har köpt en biiil =) En egen bil!
Här kommer lite bilder på min lille Sanshero ^__^




Det är visst inte så smart att köpa en bil nu när jag inte har nån inkomst alls =/
Men jag har inte lagt ner en fömögenhet på körkortet, plus all tid och ångest, för att sedan bara använda det som ett leg. Jag vill använda körkortet till att köra bil och gillar verkligén att köra. Jag får ha den några månader och klarar jag inte av ekonomin så finns det alltid blocket ^_*

Kramkram