Hopplöst!
Ingen vet var
Ingen har några svar
Tröttnat på att allting är så ovisst
Tröttnat på allt fucking jävla skit
Dagar kommer och dagar går
Och nya sår uppstår
Vill ha ett svar varför
Varför leva ett jäkligt meningslöst liv?
Lyckas ta ett steg framåt
Men det blir hundra bakåtkliv
Varför försöka fortsätta stå
När jag ändå ingenting kan få?
Varför vakna och gå till jobbet varje dag
Och sedan kommer beskedet som ett slag
Oviktigt hur mycket jag än har kämpat
Någon annan är ändå mer lämpad
Där står jag igen inför ett vägskäl
Jag lovar det sliter i ens själ
Har bränt alla mina val
I mitt inre känslobävningar och ångestkval
Har spelat alla mina kort
Tvingats bli vuxen för fort
Alltid funnits där för andra när de behövt
Men när jag skulle ropa på hjälp
Så har jag tappat min röst
Ensam har jag vandrat
Känner mig inte hel
Nånstans har jag av mig själv förlorat en del
Orkar inte fortsätta
Vågar inte sluta
Vems fel?
Vem ska jag förlåta?
Hur ska jag gå vidare med mitt liv?
Hur ska jag palla det här?
”Du är fortfarande ung” får jag höra
Det mig oerhört störa
De säger ”du har hela framtiden framför dig”
NEJ! Framtiden är här
Och jag vet fan inte hur jag ska klara mig
Vad ska jag ta mig till?
Vad ska jag hitta på?
Studierna är åt helvete
Mina mål kommer jag aldrig nå
Alla mina drömmar lika bra att glömma
Yttre faktorerna har sitt sagt
Nu kan jag ingenting åstadkomma
Nu har jag ingen makt
När allt kommer omkring spelar inget nån roll
Där det har funnits ett hjärta
Finns idag ett stort svart hål
JK ^^
Vi läste de vanliga samhällsämnena plus massa kurser i juridik. De juridiska kurserna var rättskuskap och civilrätt i första ring, straffrätt i andra ring, affärsjuridik och internationella relationer sista året. Utöver det så var det mycket fokus på juridik när vi läste samhällskunskap, där ingick bla mänskliga rättigheter och EU-rätt. Vi hade två rättegångspel både i ettan och tvåan då vi fick spela upp dem i lunds juridicum Fallen var riktiga! I trean åkte vi till Bryssel för att besöka EU-parlamentet. Vi var den första klassen som gjorde det men nu ska alla klasser som går sista året på JK åka dit. Det har blivit en tradition i skolan.
Det jag gillade mest var straffrätten (såklart^^^) och avtalsrätten som var en del av affärsjuridiken. Dessutom gillade jag att läsa i lagboken. Vi fick lära oss att förstå och tolka lagtexten, den är inte lätt att förstå för vem som helst och det är inte alltid så uppenbart vad som menas med den. Så en duktig jurist är inte en sån som har alla lagarna i huvudet, utan den som kan tolka dem.
Haha jag har lagboken 2009 hemma =D den blåa (det finns blå, röd och grön) Den blåa är den bästa och den som används mest.
Kraven var rätt höga och man fick plugga på riktigt för att få bra betyg, men samtidigt så var de flesta lärarna förstående. En klass skulle inte ha fler än två (eller var det tre?) prov/läxförhör/inlämning samma vecka. Det var rätt bra för då hann man fokusera på få saker och göra bra ifrån sig.
Jag älskar fortfarande juridik ooch ångrar inte att jag gick den linjen trots att man fick slita mer än andra :)
KramKram
Vad en tatuering betyder
Sedan jag gjort min andra tatuering har jag hört folk kritisera mig. Speciellt på mitt jobb. De kommer med alla möjliga dumma kommentarer som "Varför ska man orsaka sig själv så mycket ont" "det är inte värt pengarna" "folk tatuerar sig för att bli vakrare så det handlar om utseendet"
Jag blir så arg på dem för de förstår inte riktigt va en tatuering kan betyda för en.
Visst gör det ont men för mig är det det som är så viktigt. Jag kan ha en fejktattoo. Den har så många fördelar: den gör inte ont, kan ta bort när jag tröttnar, kan ha olik hela tiden. Men jag skulle inte vara stolt över den. När jag tatuerar mig handlar det inte om fåfänga, det handlar om att testa mina gränser. Hur mycket smärta kan jag stå ut med? Hur mycket risker vågar jag ta?
För det är en risk man tar när man bestämmer sig för motivet, när man gör den för va som helst kan gå fel!
Ångra mina taueringar kommer jag aldrig göra för jag har inte gjort dem för att bli vacker.
Jag har gjort dem för att de betyder nåt för mig. Speciellt den sista.
Den är mer än bara bläck i min hud, mer än bara ord.
Om man tänker efter en stund så upptäcker man att den säger en hel del om mig.
Den representerar hur mitt liv har varit, den jag har livit och hur jag vill vara i frammtiden!
Den är en viktig del av mig och min utveckling. Nej, utvecklingen stannar inte upp när man har blivit vuxen.
Det gör så ont varje gång jag ser den, att jag behövt göra just den.
Men samtidigt så är jag jäkligt stolt över den och över mig själv som klarat av en massa skit.
Det förväntar jag mig inte att de förstår. För en mäniska som aldrig upplevt en så enorm innerlig smärta skulle aldrig kunna förstå hur en annan som gjort det känner. Det skulle vara att begära för mycket av inskränkta människor!
Kramkram
20 år :|
Halloween
Kramkram
