"Livet ska inte vara för enkelt"
"Fuck You" kände jag för att svara när en av mina kollgor kom med dumma kommentaren om att livet inte ska vara enkelt. Hon sa det eftersom en annan kollega hade frågat hur min senaste tenta hade gått, och det hade inte gått så bra. Jag hade precis fått reda på resultatet. 43 poäng vilket betyder G. VG var 45! Självklart var jag sur, arg och besviken. Men det fick jag inte vara för enligt den andra kollegan ska livet inte vara enkelt så jag ska vara nöjd över mitt betyg.
Vad fan vet hon om mitt liv? Vad fick henne att tro att jag har det lätt? Vem fan är hon för att avgöra hur jag ska känna och vad jag ska nöja mig med?
Hon vet inte inte hur mycket jag kämpade för den tentan. Hon vet inte hur piss jag mådde efteråt. Hon har ingen aning hur svårt jag har haft det med studierna, även om jag inte alltid erkänner det. Det har varit så kämpigt så inn i helvete! Men nej! Jag får inte vara besviken och missnöjd och besviken för att en idiot tycker att jag har det för enkelt. För att en obetydlig människa för mig, som inte ens känner mig, tycker att jag ska ha det ännu svårare. Dessutom sa hon det med överlägsen ton! Jävla kärring, vet inte vad hon snackar om. Och varför lägger hon sig i samtalet överhuvudtaget?!
Hon har förstört min dag! Fast... ja den var redan förstörd när jag såg betyget... eller ja innan det när jag kom försent till jobbet... eller ja innan det när jag fick vänta på bussen i 25 minuter... eller ja det räcker att jag behöver vakna för att min dag ska förstöras.
Enkelt tips till alla: lägg er inte i andras liv om ni inte vet hur de har det!
Sådant där är riktigt irriterande. Klart att livet inte är enkelt (om det är meningen eller ej går nog inte att svara på), men man har rätt att känna exakt som man känner över vad tusan som helst. Jag hade också blivit besviken, arg och allt det där om det hade varit jag. Att man känner så beror på ens egna förväntningar på sig själv. Hon har absolut ingen rätt att bära sig åt så och besluta om vad du får eller inte får känna.
Men om du har kämpat så hårt som jag får intryck av, då tycker jag att du kan vara nöjd med ett godkänt. För ärligt talat hade det känts ännu värre om du blivit underkänd. Fast jag förstår dig precis. Kanske går det bättre på nästa tenta?
Folk inser inte att ibland är det bästa man kan göra att bara hålla tyst. Det var inga större visdomsord som din kollega kom med, och det hade hon nog insett om hon tänkt efter några sekunder till innan hon öppnade munnen.
(Jag vet att det inte är någon tröst just nu, men man har ju faktiskt rätt att "plussa" tentor, dvs. göra om dem för att försöka få VG.)
Ta hand om dig!
