darknessangel

Jag försöker komma på va jag har åstadkommit med mitt liv det senaste året, och till min stora besvikelse så är det inte mycket :( Det känns som om det har varit en enda lång kamp utan resultat. Det är faktiskt inte bara det senaste året som känns så, utan de senaste sex åren i mitt liv.

Kom till det här landet för 6 år sen med massa förhoppningar om att livet skulle bli bättre, att ens pappa ska bli bättre på att vara en pappa, att ens drömmar ska gå i uppfyllelse osv osv.
Men va har hänt?
De första åren var det att lära sig svenska svenska svenska så att jag nästan glömt att leva.
Sedan var det gymnasiet och då var det att plugga plugga plugga så att nästan glömt att leva.
Efter tre år var gymnasiet över och jag gick faktiskt ut med utmärkta betyg, men var det tillräckligt?
Nej
Jag kom inte in på min drömutbildning och då gällde det att testa olika utbildningar, psykologi, socionomutbildningen och kriminologi för att hitta ett ställe där jag trivs... utan resultat :( Och min pappa... han har inte blivit bättre på nåt. Till slut orkade inte ens min mamma hoppas mer på honom.

Och jag glömmer inte den ständiga kampen att få passa in i allt det nya 
 
sedan var det att flytta hemifrån och bli en självständig individ, med andra ord bli vuxen på riktigt :s 
Om den grejen har lyckats, återvänder jag till en annan gång... kanske nästa gång jag bloggar.

Men när allt känns som svårast och när livet känns meningslöst så tvingas jag tittade närmare för att hitta en mening som gör att jag orkar med nästa dag. Då hittar jag tre fantastiska människor; Diana, Jessica & Anders. Det är de som gör att jag kan se ljuset i mörkret :)
Tack för att ni finns <3 <3