darknessangel

Idag börjar min lillsyster sin första dag på gymnasiet. För många är det kanske ingen stor grej. Alla börjar gymnasiet förr eller senare men för mig är det stort. Min lilla syster som var så lite för bara några år sedan har blivit så stor att hon går på gymnasiet! Jag minns så liten hon var när hon gick i mellanstadiet (och det var inte så länge sedan). Plötsligt går hon på högstadiet och är tonåring med allt vad det innebär.

Högstadiet har varit en tid med blandade känslor. Det har inte alltid varit lätt att motivera henne eller att få henne att gilla vissa lärare ;) Men det har gått ändå. Bättre mot slutet än i början. Det har med mognad att göra också. När man går ut nian är man mognare än när man börjar sjuan.



Idag startar ett nytt kapitel. Jag är så stolt att hon har valt ett så bra program (Beteendevetenskap med engelsk profil) och inget flummigt. Jag är även glad att hon har tydliga mål för vad hon vill göra och varför hon valt just detta. Många väljer efter skola, vänners val eller det föräldrarna önskar. Men hon har gjort sitt val efter eget intresse och då kan det inte bli annat än bra. Dessutom är småglad att hon läser i lund precis som stora syrran ^^

Jag hoppas bara att hon trivs med klassen, lärarna och staden. Att trivas är a och o för att orka med studierna i tre år. Det andra jag hoppas på är att hon inte känner sig alldeles för vuxen att hon stänger ute mig. Alltså jag vill att hon, oavsett hur gammal hon är, alltid låter mig vara delaktig både i det som glädjer men också det som gör ont.


Kramkram