K1 WBW
En skrivartävling på kapitel1.se där jag är medlem.
Reglerna är enkla:
Man tävlar en mot en
Kl. 20.00 släpps ämnet
Man har 45 minuter att skriva en novell om ämnet och klistra in i tävlingstråden
medlemmarna på K1 läser, tycker till, och röstar
Den med flest röster går vidare
Jag tävlade i åttondelsfinal där ämnet var
"Den i inlandsisen infrusna, men nu upptinade och återupplivade, stenåldersmänniskan Urk får komma till tals"
Den här, lite korta novellen, tog mig till kvartsfinal
Det kliar i ryggen precis där i mitten där mina fingrar inte kommer åt, fast det hade ändå inte spelat så stor roll. De här människorna som ser ut som utomjordiska varelser och som var där när jag vaknade efter snöstormen har med ett redskap gjort av blänkande material avlägsnat en del av mina naglar för att försvaga mig. De verkar förtjusta i det klena materialet. Var har alla kloka människor som var medvetna om att sten är det mest användbara som finns tagit vägen? Inser ni inte att med sten kan man göra nästan vad som helst? Jaktredskap, djurfällor, tända eld, och man kunde få tag i en riktigt stor sten så kunde man krossa sin fiendes huvud med ett enda slag. Men jag tror jag förstår varför stenar har blivit ersatta. När jag tittar på er så förstår jag det. Tunna och ömtåliga kroppar med helt galna proportioner. Fingrar utan naglar och skallar utan hår! Hur har ni tänkt skydda er mot farorna som döljer sig bakom varje träd och varje grotta? Och de orädda vilda djuren som kan slita en bitar med endast tänderna, hur ska ni kunna skrämma iväg dem om ni ser sådär snälla ut?
Jag minns fortfarande bilden av min systerdotter… eller var det min egen dotter. Det var lite rörigt förr i tiden vet du. Hon blev uppäten av en brungul jaguar med fläckar lika svarta som natten och tänder lika långa som istapparna som hängde utanför min grotta när kylan kom. Trots att hon var tio år kunde hon inte skrämma iväg det hungriga djuret bara för att hon såg snäll ut. Hon insisterade om att ha håret bakåtslickat. Hon var inte riktigt klok. Mina andra tolv barn… eller var det tretton? Hur som helst de var smarta och starka precis som deras pappa. Eller är jag deras morbror kanske? Ja, det var rörigt förr i tiden.
Men jag förstår att människorna inte är så smarta nuförtiden. Det räcker att jag tittar på ditt huvud för att förstå. Det är så förbaskat litet. Finns det en hjärna där inne överhuvudtaget? Och om det nu mot all förmodan finns en hjärna, klarar den av att tänka? Inte så konstigt att du inte förstår ett ord av det jag säger. Jag tror inte din hjärna har den kapaciteten att förstå någon annan persons ord. Jag ser hur tittar fundersamt på mig och jag vet att du inte förstår. Så jag har babblat helt i onödan.
Jag önskar jag inte var så smart när snön kom. Jag önskar att jag inte hade gått i min grotta och sovit förbi kylan. Jag borde ha dött mina barn… eller systerbarn!
OBS oredigerad!
