Stoppa mobbingen

För några dagar sen skrev jag om mobbing och vad man som anhörig till någon som har blivit/blir mobbad kan göra. Jag skrev också att föräldrar kan lära sina barn att inte mobba genom att lära de att acceptera andra som de är.

Något som jag inte skrev är vad den som blir eller känner sig mobbad kan göra. För det första så vill jag påminna om att det är aldrig ens fel att bli mobbad. Den som blir det behöver inte skämmas för vad andra gör. För det är ju så att det är de andra som gör fel!

Ett första steg kan alltid vara att prata om det som man blir utsatt för. Man kan prata med någon från familjen, en personal på skolan, en vän, en arbetskamrat eller en helt främmande människa på de många stödorganisationerna som finns. Det kan vara en vuxen, en jämnåring eller varför inte  någon som är yngre. Det viktiga är att inte hålla tyst om det som pågår.

Det kan kännas svårt att plötsligt börja prata om känsliga saker, det vet jag av erfarenhet. Man  kanske är rädd att bli avvisad och fördömd, rädd att förlora de man älskar och rädd att få skulden för allt. Och vet ni vad; man kommer att bli avvisad. Folk kommer att döma och ge en skulden. Många kommer att svika och vända en ryggen när man behöver de som mest. Många kommer visa sig vara falska vänner.
Det är den hårda sanningen.

Men det finns en annan sanning också;
Många kommer att stå kvar och stötta en igenom allt. Det kommer finnas minst en som alltid kommer finnas där för en. Jag vet inte hur lång tid och hur många rop på hjälp det krävs att hitta den människan, men jag vet att när man väl hittat denne så upptäcker man att det har varit värt mödan. Det känns oerhört skönt att veta att det finns någon där ute som förstår en, och att veta att det finns någon som man kan vända sig till när det mörknar. Man kan bli positivt överraskad eftersom den underbara personen kan faktiskt vara den där läskige kuratorn, eller den där tantiga skolsköterskan, eller den överbeskyddande föräldern, eller det där syskonet som verkar inte bry sig men som i själva verket gör det.

Det jag vill säga är: man kan bli besviken när man söker hjälp men det är värt risken eftersom man kan också bli positivt överraskad
Det finns massa underbara människor runtomkring oss, och om vi bara tittar noga så hittar vi dem :)


Kramkram


Kommentarer
Postat av: Jessie

När man inte befinner sig i den situationen är det ganska lätt att veta och säga att man inte själv gör fel och man därför inte behöver skämmas. Men precis i den stunden då man blir utsatt för mobbing är allt ens fel, även om man för sitt liv inte kan komma på vad det är man har gjort. Till sist kan man komma fram till att det räcker att man finns till. Man gör ingen nytta i världen, utan är bara till besvär.



När man väl finner någon eller några som man trivs med, blir man rädd att de ska tycka att man är värdelös om de får veta. Men precis som du skriver finns det de som fortfarande finns kvar även när de får veta. Fast det vet man inte innan man har försökt och att försöka prata om det är en så gigantisk risk att man hellre låter bli.



Jag avskyr när andra blir utsatta för mobbing eller liknande behandling. Det är bra att du tar upp det här ämnet! det är viktigt att det kommer fram i ljuset. En stor tumme upp för dig!

2011-04-23 @ 08:17:14
URL: http://dreamingtiger.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0